emmsisnutt

Men det är väl bara att stå ut, efter måndag så är det över. Förhoppningsvis inga fler mardrömmar, skuldkänslor.

Det är konstigt hur det kan få mig att ändra uppfattning om saker så snabbt, jag klarar inte av skämt om våldtäkter, pchyopater *stavning* eller sånt längre. Det får mig bara att må dåligt.

Men mamma och pappa var rätt förstående idag i telefon så det känns lite bättre.

Mamma eller Pappa, och Ellinor ska följa med till tingsrätten på måndag i alla fall. Det känns bra.

Men jag vet inte om han kommer vara i rättsalen, det kommer vara hemskt att se mannen som jag har gråtit över och haft mardrömmar om. Speciellt att se någon försvara det han gjort.

Det kan verka löjligt, jag var bara vittne och ingen blev våldtagen... men jag väntar mig inte att någon ska förstå förutom vi som var med om det.

Men att veta att Ellinor bla. är där och stöttar mig, det betyder allt. Speciellt att hon erbjöd sig :)

Jag tror inte att det blir så stora problem att gå i skolan imorgon, det är inte så många som tänker på att vi ska dit på måndag. Det är nästan värre om alla går och frågar hur känns det, är det nervöst, hur kommer det gå bla bla bla.

Då blir jag påmind istället för att dom pratar om något annat som jag kan engagera mig i istället.

Men nu ska jag inte vara deppig längre, jag borstar mitt hår eller nått istället :P